Volontärsommar med stövlarna i jorden

Text: Julia Mattzon

Efter flera års studier kring regenerativt lantbruk valde Julia att resa runt till flera av de gårdar som jobbar efter regenerativa principer i Sverige, för att få inblick och praktisk erfarenhet. Läs Julias rapport från en sommar med stövlarna i jorden.

Foto: Åsa Lindmo

Utanför fönstret är det en grå och regnig decemberdag, utan minsta lilla snöflinga i sikte. Mitt i det gråa rusket drömmer jag mig tillbaka till sommaren och det är lätt att bli nostalgisk, för vilken sommar jag hade! Jag var och volontärarbetade på flera gårdar runt om i Sverige, hos folk jag lärt känna genom kursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management på Bäckedals folkhögskola. Under slutet av kursen skulle vi göra en egen fördjupning. Min fördjupning blev just att volontärarbeta och få göra det praktiskt som vi fått lära oss teoretiskt. Men det var inte allt, för grejen var också att jag ville dela med mig av mina erfarenheter till andra. Så nu tänker jag berätta, hoppas ni vill hänga med!

Visst har det varit en och annan som höjt på ögonbrynen när jag berättat vad jag gjorde nu i somras. Att ta ledigt från jobbet hela sommaren, utan någon betald semester eller inkomst, för att åka runt och jobba på gårdar, mot endast boende och mat, men ingen lön. Borde inte jag, som är i 25-årsåldern, vilja åka till Italien, eller Grekland, eller något annat soligt land för semester, bad, fest och alla andra sådana upplevelser som passar fint in i ett instagramflöde? Istället åker jag upp till Boden och slaktar kycklingar, står i lera upp till armbågarna för att plantera jordärtskockor och flyttar höns till klockan halv två på natten. Jo, jag har faktiskt frågat mig själv emellanåt om jag inte är lite knäpp ändå.

Men vet ni vad, det jag ofta kommer fram till i de funderingarna är att jag nog faktiskt inte är det. Knäpp alltså. Hela grejen med att åka iväg till olika gårdar berodde på att jag kände starkt inom mig: Det där måste jag göra. Nästan som ett kall. Jag har lärt mig, av många kloka människor runtomkring mig, att när man känner så starkt för något är det bäst att lyssna på det.

Det hela började med nyfikenhet

Jag var nyfiken på hur vår mat egentligen produceras, vilka sätt det fanns att producera den hållbart, eller kanske till och med mer än hållbart. Jag började utforska matproduktion redan när jag skrev min kandidatuppsats om regenerativt lantbruk på Göteborgs universitet. Sedan fortsatte jag att fördjupa mig i lantbruk ett år till på Bäckedalskursen. Efter den var jag fast.

Nu är matförsörjning i samhället, ekosystemprocesser, regenerativt lantbruk och kor det enda jag tänker på.

Så ja, för mig är det här med mat både spännande och otroligt viktigt. Ändå har jag många gånger under de senaste två åren känt att jag inte har någon verklig kontakt med maten. Jag har inte vetat var den kommer ifrån, vem som producerar den, hur den produktionen påverkar naturen runt omkring och i längden ekosystemen och klimatet. Framförallt har jag inte haft någon erfarenhet av att göra det själv, med mina egna händer och få känna hur det faktiskt är att producera mat. Jag är nog inte ensam om det. Snarare är det nog flertalet av oss idag som varken producerar vår egen mat eller har någon typ av kontakt med lantbruk. Det ville jag ändra på, så sommaren 2024 bestämde jag mig för att verkligen känna på lantbrukslivet på riktigt, lära mig praktiskt och göra själv.

Foto: Åsa Lindmo

Är ni nyfikna på vad jag har fått göra i sommar? Här är en liten lista som jag började på när jag var iväg.

Saker jag gjort för första gången den här sommaren:

Hållit i en höna
Fångat höna med håv
Bryggt mikrober
Byggt fållor för kor
Planterat träd
Kört kompakterad lastmaskin
Åkt traktor
Kört traktor
Plockat ägg
Blivit biten i fingret av en höna när jag plockat ägg
Druckit fjällkomjölk
Slaktat kyckling
Styckat kyckling
Vallat in kor som smitit från hagen
Gjort brixtest med en refraktometer
Besökt matskogar på landsbygden och skogsträdgårdar mitt i stan
Sått gröngödsling på odlingsbäddar
Varit på kosläpp
Varit biodlare
Druckit morgonkaffe i fårhagen
Klappat en nyfödd kalv
Borrat med jordborr
Letat efter dyngbaggar i komockor
Varit på Betesutbytet
Varit med på REKO-ringsutlämning
Varit på EOV-kurs (Ecological Outcome Verification)

Ja, ni förstår ju vilken pangsommar det var! Självklart var det inte alltid kul, en del av det var faktiskt riktigt tufft. Men att leva den här typen av liv, fullt med djur och omhändertagande av dem, mitt ute i landskapet, nära träden, marken, insekterna, vädret och växterna är något alldeles, alldeles underbart.

En sommarkväll skrev jag såhär:

Jag känner mig alldeles fri och förankrad på samma gång. Jag känner hur bra jag mår, både i kropp och sinne. Ofta den här sommaren har jag en känsla i kroppen som jag inte kan beskriva som annat än välbefinnande. Den kommer när jag går runt på fälten i stövlarna och det höga gräset borstar mot dem. Den kommer när jag står jämte korna i hagen, när de tittar nyfiket på mig eller kommer fram och nosar försiktigt innan jag får klia dem. Den kommer när jag kör iväg på fyrhjulingen alldeles själv för att åka på djurrunda, ge dem mat och vatten, plocka ägg och kolla till dem. Den kommer när jag är tillsammans med andra som är lika knäppa som jag – om det nu är det vi är – och får diskutera viktiga saker, som hur det är att driva ett lantbruk, jordhälsa, mikrober, betesförvaltning, växternas sätt att fungera, hur vi kan producera bra mat för jord och för människor, livsfilosofi, återbruk och kreativa lösningar för driften.

Jag tror att den känslan är ett tecken på att jag är där jag ska vara, det är det här jag ska göra med mitt liv. Därför vill jag nästan inte åka hem. Det känns som att det livet jag vill ha glider mig ur händerna. Precis när jag har fått känna på hur det är att ha det jag vill ha: Massor med djur, gård, fina människor runt mig, massor med kroppsarbete, frisk luft och mycket samarbete. Det är lite tufft, men samtidigt skönt att veta att jag trivts så bra i den här typen av liv. För det var ju faktiskt en av anledningarna till att jag ville åka iväg den här sommaren, att ta reda på hur det känns och om det passar mig.

Tillbaka

Nu är jag tillbaka i lägenheten och på jobbet i stan igen, utan djur och utan ett grönt landskap runtomkring mig – nu är det lite mer grått igen, av all asfalt och betong. Det kanske låter som jag är missnöjd nu, men det stämmer faktiskt inte helt. Jag gillar mitt liv i stan också, gillar mitt jobb och att ha familj och vänner nära.

Jag har märkt att jag ofta i mitt liv har fötterna på två olika ställen. En fot på landet och en i stan. En fot i fysiskt krävande arbete och en fot i akademin. Det är sån jag är och så jag vill vara. Därför tror jag att den här sommaren har gjort att jag kan fortsätta så. En fot hos konsumenten, en fot hos producenten. En fot i lantbruket, en fot i skrivandet.

Nu har ni fått ta del av några erfarenheter från min sommar, men kanske tänker ni: Var är resten då? Jag vill läsa mer. Det kan ni få göra också! På min blogg Julia och Jorden. Nu äntligen är den publicerad.

I bloggen kan ni följa med på min väg mot ett regenerativt liv. Även där har jag fötterna på två olika ställen, eller snarare: Ibland har jag stövlarna i jorden och ibland har jag akademikerglasögonen på. Med andra ord så skriver jag både om när jag odlar, gör gårdsbesök eller volontärarbetar och om mina tankar kring ”the big picture”, alltså det mer globala som kräver mer analyserande. Det kan vara tankesätten och idéerna bakom regenerativt lantbruk och holistic management, jordbrukspolitik, hållbarhetsdilemman inom matfrågan eller andra tankar kring hur matförsörjning i samhället kan se ut. Ni får lite av varje helt enkelt. Häng med vetja!

Till sist, en hälsning till er jag fick vara hos i sommar: Tack. För att ni öppnade era hem för mig, allt ni lärt mig, alla viktiga samtal, alla skratt och all god mat. När jag blir stor vill jag vara som er.

Ps. Kika in på bloggen och för er som har sociala medier finns jag på Instagram också. Även där heter jag Julia och jorden.