Ett regenerativt brukande drar nytta av naturens inbyggda funktioner och utgår från de förutsättningar platsen ger. Lyckas man visar det sig i ett mer livskraftigt landskap, som också inkluderar dess människor. Det är just detta, om resultatet ger ökad vitalitet, som avgör om ett bruk är regenerativt eller inte. Då varje sammanhang är unikt kan ett svar på frågan “Men hur gör man då?” ofta bli “Det beror på”. Tålamodsprövande och nyttigt på samma gång. Det är som ett pussel som ska läggas, där varje bit blir en viktig del av en vacker men rörlig helhet som är i ständig utveckling mot ökad livskraft i ekosystemen.

Det har gjorts olika försök att ringa in vad regenerativt lantbruk är, och alla bidrar de med sina olika pusselbitar.

De fyra principerna som definierar regenerativt lantbruk enligt den europeiska bondeorganisationen EARA:

1. Regenerativt bruk påvisar positiv utveckling av ekosystemets funktioner, och bidrar samtidigt till ekonomisk och social stabilitet och trygghet.

2. Regenerativt bruk är kontextspecifikt, där varje verksamhet måste bedömas utifrån sina egna förutsättningar, varför inga metoder kan föreskrivas generellt.

3. Regenerativt bruk är en kontinuerlig process som främjar allt levande, och har därför inte ett definierat slutstadium.

4. Regenerativt bruk är systemomfattande och definieras av att vara regenerativt i alla led av produktionen.

De som är aktiva inom den regenerativa rörelsen i Norden har valt att sammanfatta det hela så här:

“Regenerativt lantbruk är att möjliggöra högsta tänkbara vitalitet i ekosystemen, genom att effektivt tillfredsställa mänskliga behov”.

Läs vidare om de grundläggande principerna för regenerativt lantbruk