Ett samtal om att tjäna livet
Livestream 14 december, fritt nedtecknat och sammanfattat av Marie Svärd
Det system vi skapat för att försörja världen innebär till stora delar att vi tjänar döden, skriver Anita Goldman i DN. Många av de åtgärder vi pratar om handlar om att minska ”antropogen påverkan”, eller att minimera skadan. Men tänk om påverkan kan vara positiv istället? Om detta och mycket annat handlar samtalet mellan representanter från det regenerativa lantbruket och Omställningsnätverket. Det är mycket som hålls gemensamt, inte minst den där viljan att jobba för det som är livgivande.
Omställningsnätverket bjöd under en livestream den 14 december in till ett samtal med regenerativa bönder. Det var Arci Pasanen och David Bennett från Omställningsnätverket som pratade med Anders Wilkes och Anders Assis, båda lantbrukare och engagerade i den regenerativa rörelsen. Anders Assis är också ordförande i den nystartade föreningen Regenerativt Sverige.
När Anders Wilkes, som driver ett lantbruk med får, kor och prenumerationsgrönsaker på Lillegård fårfarm, gästpostade på Omställningsnätverkets kanaler nyligen var intresset för hans resa stort. Ett av inläggen nådde över 300 000 användare. Suget efter den här typen av berättelser är uppenbarligen enormt.
De inledande resonemangen handlar om vad regenerativt egentligen betyder, eller vad olika personer och rörelser lägger in i begreppet. Kan en omställningsrörelse vara regenerativ?
David Bennett säger att han brukar säga livgivande istället för regenerativ. Ett ord som är mer talande och lättare att förhålla sig till om man inte är insatt.
Alla i rummet är eniga om att det i grunden handlar om att stärka förutsättningarna för liv, att skapa en positiv spiral. En rörelse som skapar en riktning.
Att tjäna livet eller döden? Artikel av Anita Goldman i DN 11 december 2023
https://www.dn.se/kultur/anita-goldman-en-gigantisk-naringskris-med-svalt-och-fetma-sveper-over-varlden/
Anders Assis säger att livet vill hända, att det är ostoppbart. Det är detta vi ska dra nytta av. Vi kan hindra livet på många sätt, genom att hårdgöra ytor eller på olika sätt hindra ekosystemprocesserna. Men vi kan också hjälpa livet.
En viktig förutsättning är insikten att människor är en del av de ekosystem vi ofta pratar om. Och frågan blir då hur kan vi försörja oss med det vi behöver utan att förhindra det som är livgivande. Hur vi kan leva med ett diversifierat ekosystem och dra fördelar av alla dess symbioser.
Småbonden som knäckt koden
Anders Wilkes berättar att det är fjärde året som lantbrukare, sedan han sa upp sig från sitt kontorsjobb. Han hade inte hört talas om regenerativt när han startade.
Det som snart slog honom var det märkliga i att ha jobbat genom vinter och vårbruk utan att ha fått en krona betalt. Medan han på det gamla jobbet som anställd fick bra betalt fast han själv ibland kände sig osäker på vad han levererade. Det är mer uppenbart att man levererar och bidrar när man kan försörja 20 familjer med en grönsakskasse i veckan, men detta gav alltså i början inga pengar över.
Hårt arbete och lite tillbaka fick Anders att börja tvivla och fundera, och i perioder mådde han inte bra, trots att han hörsammat sin dröm.
Han började ägna sig mycket åt självstudier. Anders läste bland annat boken ”Holistic Management” av Allan Savory och stötte på begreppet Community dynamics. Han förstod att han själv var en viktig del av den dynamiska helhet han strävade efter att skapa på sin gård.
Det tar sin tid att knäcka koden och förstå hur man själv passar in i systemet.
–Det gjorde jag till sist, säger Anders, och nu vet jag på vilket sätt jag är betydelsefull. Jag vill verkligen vara en nyttig art bland andra arter. Det låter pretentiöst, men man mår ganska bra om man lyckas känna det.
David håller med om att det är en viktig fråga vi kan ställa oss. Hur passar jag in i det stora sammanhanget? Det handlar också om identitet. Vi är många som ser att allt inte står rätt till. Men vem är jag i det systemet? Det är tydligt att det inte går att fortsätta på den här vägen. Men vem är jag i det nya?
Anders Wilkes nämner att han kom på sig själv en dag när han satt vid köksfönstret och räknade pengar, att han ofta räknade på hur mycket han hade tjänat.
–Jag insåg då hur pengadriven jag var, att jag tänkte mycket på pengar. Jag förstod att detta var fel fokus. Det var jobbigt, men det kändes som att jag hade ljugit för mig själv. Det var som ett plåster som behövde ryckas bort.
Ska det vara lätt att göra rätt, funderar Anders vidare? Det kan man tycka, men i verkligheten är det inte så lätt. En stor omställning kommer att skava, och det är förmodligen det som säger att du är på rätt väg.
Arci Pasanen inflikar angående pengar. Att det kan vara bra att kunna vara ekonomiskt obekymrad, snarare än ekonomiskt oberoende. Att pengarna inte ska få spela så stor roll i våra liv.
Det avgörande verktyget Holistic management
Anders Assis pratar om att det regenerativa tänket är så mycket mer än bara biologi. Om något ska bli hållbart i en djupare bemärkelse då måste det också vara socialt och ekonomiskt hållbart. Människan är den avgörande faktorn, oavsett om hon vill det eller inte, spelfördelaren som står där med bollen. Vi kan välja att bara kicka iväg den, eller att passa den åt ett visst håll. Det är vi som har bollen och självklart kan vi vända spelet och sparka mot andra mål.
–Jag vill göra ett så stort fotavtryck som möjligt, men ett positivt sådant. Jag funderar alltid på hur jag kan jag bli en positiv spelare. I det där sammanhanget, där vi vågar se att vi behöver ställa frågor om mer än bara biologi, då vänds perspektiven lite upp och ner. Det är inte ovanligt att man börjar ifrågasätta det man har just nu.
Anders Assis pratar vidare om Holistic management som en viktig nyckel för att tränga på djupet i vad som är meningen med att vara något positivt. Det börjar med att man frågar sig ”Vilket liv vill jag ha?” och ”Hur skulle jag vilja känna?” Det handlar om att definiera det goda livet helt enkelt. Den avgörande frågan som kopplas på sedan är hur det livet ska kunna levas även i framtiden, flera generationer framåt? Vi måste helt enkelt ta ansvar för att bygga de ekosystem vi behöver för att få det liv vi vill ha.
–Det är ett enormt kraftfullt verktyg, som ställer livet på ända. Vissa blir väldigt gripna. Jag förstod att det berör något väldigt centralt, men för mig tog det lång tid innan jag kunde omsätta det i praktiken. Det som har hänt är att det har blivit som ett paradigmskifte inom mig, snarare än i mitt brukande.
Anders Assis och Åsa Vilhelmsson började lantbruka av kulturhistoriska skäl. De har bekämpat ogräs genom att dra skräppa med händerna. Idag försöker de istället få landskapet att delvis växa igen. Eller i alla fall använder de biologin på ett annat sätt. Anders berättar om hur han lärt sig hur naturlig succession fungerar och hur han kan dra nytta av den. Träd kommer om man bara låter dem komma. Han kan välja att låta ett skogsbryn växa igen, För att skapa ett habitat där det sedan är lämpligt att plantera ett äppelträd. Det handlar om kunskap, men framför allt om perspektiv.
Det behöver finnas med ett ”görande”. Även om mycket är filosofi, är det praktiskt och platsbundet.
–Det finns inga färdiga recept, men jag är den som är mest lämpad att fatta beslut om den mark jag känner, säger Anders Assis.
Han beskriver hur vi behöver återta makten över kunskapen.
–Det finns inga experter som kan säga hur vi ska göra just här, men vi kan själva bli den experten om vi öppnar ögonen för hur ekosystemen kan fungera.
David Bennett fyller i, att det hela är ett samskapande, en riktning, där platsen hela tiden guidar dig till vilka beslut du ska ta.
Anders Assis återkommer till det centrala i att få till Holistic management.
–Vi är lite skadade av expertsamhället. Men det är vi som är experter på våra egna sammanhang. Det är jag som måste vara beslutsfattare. Även om jag också måste vara en bra lyssnare och ta in andras perspektiv.
Man behöver förstå sin roll och själv sätta spelreglerna. Man blir helt enkelt en expert utifrån sitt landskaps regler.
Det finns inga dåliga metoder, bara dåliga beslut
Samtalet fortsätter att kretsa kring det vi på svenska kan kalla helhetlig förvaltning, som egentligen handlar om sunt förnuft och inget annat. Men om du verkligen vågar använda det, kommer det leda dig dit du vill. Det finns en tydlig orsak och verkan. Om du använder Holistic management som verktyg så kan det nästan inte bli annat än regenerativt. Och det handlar inte alls om att använda specifika metoder. Det finns tusentals metoder. Metoder kan bara vara fel inom ramen av en kontext eller ett sammanhang. Det finns inga dåliga metoder, men det finns många dåliga beslut.
Samtalet glider in på relationer. Att vi är beroende av varandra, men ibland låter bli att låtsas om det. Grunden är att våga ha relationer till andra, till marken och till maten vi äter. Vi måste börja ta vårt personliga ansvar, och se styrkan och glädjen i det.
Arci Pasanen försöker ringa in vad det är vi har gemensamt och har kommit fram till att vi tycker samma saker är vackra. Vad händer om vi förhåller oss till det och låter det vägleda oss i våra beslut?
Vad är det att vara människa?
Var finns de sanna samtalen om vad det innebär att vara människa? Är det dem vi är svältfödda på? Anders Assis tror att mycket av oförmågan beror på att vi är skolade i ett reduktionistiskt sätt att tänka. Ska vi komma någon vart med de komplexa sammanhangen måste vi titta på världen i helheter. Hur vi fattar beslut är den största avgörande punkten. Detta har samhället misslyckats med och det har fallit på att vi inte kunnat ta hand om våra ekologiska system. Detta behöver vi lära oss att göra, även utan tillgång på gift och fossila bränslen.
Arci Pasanen återkommer till kontrasten mellan det som skaver och det som är vackert. Vi har genom skolgång och hur samhället är byggt blivit institutionaliserade. Vad betyder det egentligen att bli vuxen och ta ansvar? Många idag känner av skavet av separation. Det finns ett behov av att känna att man tillhör en helhet. Det är en absolut sanning. Det finns en längtan efter det sköna och det vackra. Och frågan är, vad är min roll i det vackra, och mitt ansvar?
Anders Wilkes funderar kring hur man kan hitta sitt sammanhang när man inte har en egen plats att värna, som blir ett naturligt sammanhang. Men kommer fram till en enkel lösning, som grundar sig i att vi alla delar miljarder mikroorganismer och egentligen är ett.
–Gå ut och ställ dig barfota, så är du med. Stå still tills du ser något du vill bidra med. Du är inte ensam.
Anders Assis nämner skillnaden mellan det som är komplicerat och komplext, något som det är viktigt att fundera över. Detta leder oss också in på varför reduktionistiskt tänkande inte fungerar. Det funkar i tekniska miljöer, men inte i biologiska och sociala sammanhang.
Anders Wilkes nämner boken ”Climate – a new story” av Charles Eisenstein, och hur vi behöver en plats att värna och vårda.
Anders Assis konstaterar att ”The climate of mind” är det som är svårast att förändra. Allt vi har skapat är egentligen bara överenskommelser och idéer.
Arci Pasanen tror att rörelser som Omställningsnätverket och Regenerativ Sverige har en attraktionskraft i att det finns lösningar på skavet. En berättelse som pratar om oss på ett helt annat sätt. Där finns en meningsfullhet och en värdighet.
Samtalet avrundas med några tankar som också fångar att det behövs fler samtal som detta.
“Man kan lära sig så otroligt mycket av att vara inlyssnande. Man kan göra så otroligt mycket genom att väcka tankar hos andra. Det finns hopp i det faktum att ingenting är så kraftfullt som en idé vars tid har kommit.”
–Jag kan ta ansvar för att skapa det liv som jag tror att vi behöver i framtiden. Bara jag kan göra det och jag gör det för att det är kul, avslutar Anders Assis.
Till den som klagar på att ingenting händer: Händ själv då!
Länkar
