Femte omgången av Bäckedalskursen i regenerativt lantbruk

Text: Marie Svärd

I slutet av augusti var det uppstart för den femte årskullen av kursen “Regenerativt lantbruk och Holistic Management” som drivs av Bäckedals folkhögskola. Det är nu runt 200 personer som går eller har gått denna kurs, som enligt en av deltagarna är “Sveriges enda, bästa och kunskapsmässigt mest påkostade utbildning i regenerativt lantbruk”.

Det blir fler och fler som fördjupar sig i regenerativt lantbruk genom kursen som Bäckedals folkhögskola ger. Och fler och fler fötter och händer som kan delta i denna mest konkreta form av naturvård, som också försörjer oss med mat. Foto: Marie Svärd 

Ljusdalsbygden, Hälsingland, i slutet av augusti

Vad är egentligen regenerativt lantbruk? Det är lite besvärande att frågan inte har något rakt svar, att ta med sig hem. Vi får istället beskedet att det kan vara väldigt många olika saker och att frågan ska idisslas under ett helt år.

Ljusdalsbygden, Hälsingland, i slutet av augusti. Timrade hus och lador, daggvått gräs, pigga får och kor som på väg till ny hage kommunicerar med deltagarna. 50 personer är på plats, från hela landet och med olika bakgrund. Vi är hemma hos Åsa Vilhelmsson och Anders Assis i byn Sillerbo, och får höra hur just de hamnade just här. Begrundar att alla platser och människor har sin historia, och att det är detta som utgör kontexten för de val vi gör, för att nå den framtid vi önskar.

Vi pratar om stenplaneten och livets uppkomst. Den viktiga händelse för ett par miljarder år sedan som innebar att enkla alger började skörda solljus och koldioxid ur atmosfären, i en process där de utbyter energi i form av kol mot stenens mineraler, och släpper syre tillbaka till luften. Den cykliska pump vi kallar fotosyntes, som fortfarande är helt avgörande för att upprätthålla och skapa nytt liv. Och den vi kan välja att främja under de dagar vi vandrar här på jorden.

Vi pratar om att ingenting sker i isolering, utan i symbios med annat liv och i en intrikat väv av händelser. Och som gör att vi måste förstå skillnaden mellan komplexa och komplicerade system.

Jörgen Andersson förklarar bakgrunden till varför det är viktigt att ha med sig kontexten, utifrån vilken man fattar sina beslut. Åsa och Anders berättar om hur de hamnade på gården Haskens i Sillerbo och hur de ser på sin plats och allt det den ger tillbaka, i form av till exempel kött, skinn, ullfällar, delaktiga grannar och alltmer vitala ekosystem. På bilden syns också två ur övriga lärargruppen, Gunnar Thelin och Niklas Olsson. Foto: Marie Svärd

Vi pratar om alla de fyra ekosystemprocesserna, som kommer vara vägledande för vår framtida interaktion med omgivningen och de beslut vi fattar.

Vi går ut på en betesvall, sprider ut oss i smågrupper och utför infiltrationstest. Pratar om varför marken sväljer vatten i olika hastighet på olika platser och vad det säger oss.

Vi flyttar kor och ser med egna ögon hur deras betande håller pumpen igång och gräset grönt. Och hur vi genom att förstå vad de har för inverkan på ekosystemets funktioner kan anpassa betesdriften.

Under helgen fick gruppen vara med och flytta gårdens fjällkor till en ny hage. Ett arbete som pågår nästan varje dag, året runt. Foto: Marie Svärd

Vi testar att ge varandra ett lyssnande öra, för att se vad som händer om vi på allvar lyssnar in varandras tankar och drömmar, och även bjuder på reflektioner kring vad det var vi hörde.

Vi får ta del av hur 17-åriga sonen Einar tillverkar smidiga stängselrullar av delvis återvunnet material i sitt UF-företag Hagliv. Einar å sin sida får uppleva en ovanligt köpvillig grupp, för just denna produkt.

Vi får vara med och röja fram en ny sträckning av en skoterled, där gallring gjort att marken är full av grot som döljer de stubbar som ska sågas ner. Grenar och småträd flyger åt sidorna, och vi fascineras av vad många händer kan åstadkomma tillsammans.

Vi grillar, äter gott och för långa samtal framför elden vid sjön. Foto: Marie Svärd

Ekohuset i Gammelsträng

Niklas och Lisa är vana att öppna upp sitt hem och det är många som har passerat både under byggfasen och efteråt. Foto: Marie Svärd

Vi åker vidare till Gammelsträng och ekohuset där Niklas Olsson och Lisa Holmberg bor. Får veta hur de hamnade i beslutet att bygga ett hus av halm och lera, med egna händer och utan förkunskaper. Att det går.

Vi pratar om olika sätt att stärka det vi har gemensamt i en bygd, och hur den hjälpande handen alltid kommer tillbaka om tillräckligt många är villiga att bidra.

Vi lyfter vikten av gemenskap, att det sociala måste fungera för att annat ska bli gjort. Att även människor måste få växa och blomstra, i samspel med varandra och sin natur.

Vi konstaterar att det finns så mycket att utforska och lära, och känner tacksamhet att det ska ske i just denna grupp och under det år som kommer.

Detta var första kurshelgen för ”Regenerativt lantbruk och Holistic Management” som ges av Bäckedals folkhögskola. Om en månad är dags det för fysisk träff igen, då i Jämtlandsfjällen.

Det var en lång process att bygga ett hus från grunden, med till stora delar återvunnet material. Att gå före när det inte finns några tydliga riktlinjer och byggregler är inte alltid lätt, därför bestämde sig Lisa och Niklas för att husbygget också skulle bli ett politiskt projekt, för att fler ska våga och kunna ta steget. Foto: Marie Svärd

 
Föregående
Föregående

Seminarieserie med europeiska bondealliansen EARA

Nästa
Nästa

Älska nedtrampat gräs!