Vallbo i Jämtlandsfjällen plats för vitaliserande möten
Text: Marie Svärd
Under en dryg vecka i slutet av september var Vallbo i Jämtlandsfjällen samlingsplats för möten av olika slag. Den gemensamma nämnaren var samtal kring det regenerativa arbetet, med stor tonvikt på de mänskliga och kulturella sidorna av myntet. Savory Institute, Regenerativt Sverige, rörelsen för naturnära skogsbruk, representanter för den samiska kulturen och rennäringen, och sist men inte minst Bäckedalskursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management pratade holistisk kontext, samskapande och samexistens på olika plan.
Savory Journey med destination Åredalen
Första delen av veckan stod den svenska hubben (lokal del av det globala Savory Institute-nätverket) Fjällbete värd för en resa som arrangeras av Savory Institute. Förutom fältexkursioner spenderades mycket tid på den sameägda fjällgården Anariset i Vallbo.
Det var drygt tio personer som var inresta, från USA, Schweiz, Turkiet och Norge, för att ta del av det svenska och nordiska regenerativa arbetet, med utgångspunkt från Fjällbete och det som händer i bygden runt Vallbo, Undersåker och Edsåsdalen. De fick inblick i hur samerna lever och förvaltar fjällandskapet med sina renar, och hur bygden blivit en plats där flera unga, äventyrliga och ofta sökande personer funnit sin grogrund, med landskapet och betesdjuren som utgångspunkt. Jörgen Andersson som är intitiativtagare till Fjällbete, pratar ofta om sina 25-åringar (som kan vara allt från 18-35 år), där ett par av dem håller på att ta över både ägandet och det praktiska arbetet med de kor och får som ingår i företaget Fjällbete, i ett slags alternativt generationsskifte.
I rapporten från Savory-resan lyfter Bobby Gill, kommunikatör för Savory Institute och med på resan, styrkan i att odla de mänskliga relationerna och förmågan att ta ansvar.
“While many farmers focus their efforts on increasing their land’s carrying capacity, Jörgen is focused on increasing Sweden’s “caring capacity”. By shifting the focus from land to people, he’s tapping into the unlocked potential of what individuals can accomplish when they find alignment in their lives.”
Renen behöver gammal skog
Ett återkommande tema under veckan var också samernas situation, särskilt kopplat till rennäringen och den betesdrift som samekulturen ägnat sig åt under hundratals år, och som har skapat det öppna och lavrika fjällandskap vi har idag.
Och när det gäller de behov som samer och renar har, är det nödvändigt att komma in på hur skogen brukas. Det är nämligen tydligt att renen behöver variationsrika och gamla skogar, där lav kan växa både på marken och på träd, som hänglav. Och det är också den typen av skog, gärna med betesdjur integrerade, som den regenerativa rörelsen och rörelsen för naturnära skogsbruk vill se. Det finns alltså ingen motsättning mellan en skog som gynnar betesdjur, biologisk mångfald och även kan tillåta ett uttag av virke, om den brukas på ett medvetet och naturnära sätt. Det är dock inte så det etablerade, storskaliga skogsbruket bedrivs idag, vilket också gör det uppenbart tuffare för renarna att hitta mat, särskilt under vintern.
Det hölls flera olika möten mellan representanter från samekulturen, från det naturnära skogsbruket och styrelsen för Regenerativt Sverige.
Är tiden mogen för regenerativt skogsbruk?
En stor och viktig fråga som stod i fokus under en av dagarna är den hur vi kan få in skogen i den landskapshelhet vi förvaltar. Sverige består ju inte bara av jordbruksmark och gräsmarker som behöver regenereras, utan till 70 procent av skog. Kan vi se att det finns fog för att börja tala om regenerativt skogsbruk, och att samsas under samma helhetliga paraply?
Det bildades en arbetsgrupp som ska fundera vidare på hur vi de två rörelserna kan stärka och lära av varandra. Det regenerativa arbetet behöver omfatta både betesdrift, växtodling och skogsbruk.
Djupdykning i kontextarbete med Bäckedalskursen
På fredagen var det byte av människor i Vallbo, då utlandsgästerna påbörjade sin hemresa och över 40 kursdeltagare på folkhögskolekursen Regenerativt lantbruk och Holistic Management anlände.
Tillsammans med fältbesök för att se och förstå hur kor och den stora fårflocken samspelar med grannar, markägare och gräs i Åredalen var den röda tråden under helgen att utforska och börja arbeta med den personliga holistiska kontexten.
Vad är det som händer när du börjar fundera över ditt liv, hur det levs, och hur du i ditt innersta skulle vilja att det var? Vad händer när du gräver fram de behov och känslor som ligger bakom och ibland skyms av en mer direkt önskan (som exempelvis "jag vill ha en gård"), och dessutom sätter ord på dem? Att backa bort från och syna de omständigheter som omger dig, och som ibland gör det svårt att leva som ansvarig beslutsfattare i ditt eget liv, är nyttigt men kan också vara smärtsamt. Vad är det jag vill med de dagar jag har, egentligen? Hur vill jag känna, och vad för slags människa behöver jag vara för att kunna uppnå det? För att hitta till kärnan i det som själen vill, kan man behöva skaka av sig en hel del föreställningar om vad andra förväntar sig, vad normen säger att du borde, eller vad samhällsapparaten instruerar.
Vad händer när vi i första hand är medmänniskor med varandra, och hjälps åt att ge liv i våra nära och gemensamma landskap? Rätt magiska saker, visar det fjällnära ekosystemet med renar, kor, får, människor och övrig natur kring Vallbo i Åredalen. Ett typisk frågeställning under helgen var "potentialen att göra sig själv ansvarig – hur stor är den?", i motsats till att vara "offer för omständigheterna".
Hela hösten ägnas åt det viktiga kontextarbetet, som måste komma före de mer praktiska delarna för att kraften i det regenerativa förhållningssättet ska komma till sin rätt.
